Frustrerad.

Idag är det match igen, AIK-Halmstad. Och vart är Maria då. Jo hon är på jobbet. Inget meningsfullt jobb ens.
Jour liksom. Jag sitter här för att sitta. Eller står. Men jag ska liksom inte åka någonstans.
Plus att jag slutar här om 10 dagar. De vill inte ens ha mig kvar här.

Så jag kan nog ta på mig alla AIK´s förluster i år.
Jag har ju inte varit där  och hejat fram mitt lag.
Sagt åt dem att kämpa när de inte har någon ork kvar.
Skrikit tills rösten är borta. Inget har jag gjort.
Och mitt hjärta gråter, långsamt och tyst.
Och så ska jag kanske gå på bajen match. Hur bra känns det?! 

Jag får svälja allt jag känner och hoppas att vi vinner ikväll. 



Igår satt jag, Hanna och Fia på 54:ans uteservering och sippade på några öl.
Oj vad jag njöt. Njöt av sällskapet och Stockholms underbara väder.
Tack till er två. Tack för att jag får ta del av era liv och ni vill finnas i mitt.

Snart är det Hultsfred. Det ska bli så härligt att komma iväg och inte behöva göra något.
Att bara få vara utan några krav. Utan telefon. Bara öl och bra musik. Kanske lite vodka på det.
21 dagar kvar. De ni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback